Efter att ha sett alpackor första gången 2007 bestämde vi oss för att sådana vill vi ha. Sedan dess har vi varit på ett par gårdsbesök, en utställning och läst det mesta vi kommit över om alpackor. Tillfället att införskaffa våra alldeles egna alpackor kom först våren 2013. Vi köpte två dräktiga ston och ett stoföl. Vi har våra alpackor för deras ull, avel, bete och sällskap.

Den 30:e maj 2013 födde Lollo lille Ayar. Han är vit med blå ögon.

Alpackorna njuter i hagen.

Alpackorna är trevliga och lättskötta, de är också snälla mot barn och andra djur. Bella busar gärna lite med vår hund Molle. Våra hönor brukar också gå i hagarna med alpackorna utan problem.

Samuel och hans kusinbarn Thyra matar alpackorna.

Här hälsar alpackorna på i trädgården. De ser lite sugna ut på att prova studsmattan.

Alpackorna är lättskötta då de betar på sommaren och äter hö, pellets och mineraler på vintern. Våra alpackor går ute året om med tillgång till väderskydd. Ullen blir bättre om de vistas ute året om. Alpackan klipps en gång om året, på våren, och man ser över hull, tänder och klor året om.  Många som är allergiska mot får och fårull klarar av alpackor och alpackaull, men det är individuellt.

Alpackan tillhör släktet kameldjur. Det finns två typer av alpacka, huacayan och suri. Huacayan har en fluffig päls medan suri har långa lockar. Vi har bara huacayan som är den vanligaste typen. En vuxen alpacka väger mellan 60-80 kilo och mankhöjden är ungefär 1 meter, de har en livslängd på ca 20 år.

Hingsten Sombrero fick betäckta Bella och Lollo sommaren 2013 så vi hoppas på två föl till sommaren 2014. Vi tyckte att Bitte (född 2012-06-20) fortfarande var lite för ung för att betäckas så hon får vänta till 2014.

Sombrero är en svart alpackahingst.

 

Nytillskott

 

Bochica föddes av Lollo den 27/6. Han är helt underbar!

Bella fick inget föl.

 

Sorg!

Bobby blev bara tre veckor gammal. När vi en tisdagseftermiddag på semestern fick gäster skulle vi visa våra alpackor. Alla alpackor kom och mötte oss utom fölet Bobby, han låg helt utslagen nere i hagen. Vi försökte få i honom lite vatten och ringde veterinären som skulle köra ut, men Bobby hann dö innan hon hann fram. Veterinären visste inte vad det kunde vara utan sa att det kunde vara vad som helst. Han hade munnen öppen med grön saliv när vi hittade honom i hagen så hon sa att det kanske kunde vara att han ätit något giftigt. Imorgon ska vi ringa SVA och fråga om han ska obduceras. Vår lilla fina Bobby!

Resultatet från obduktionen visade att han dött genom Trauma. Troligen hade han blivit omkullsprungen.

 

Vi är medlemar i svenska alpacka föreningen www.svenskaalpackaforeningen.se.